Att vara tio år och hästtjej
När jaag var liten var jag häst-tjej ända in i märgen. Jag kallar mig iofs fortfarande för hästtjej, men nu förekommer inte hästar lika ofta i mitt liv.
Det var fantastiskt kul att hänga över "sargen" då ryttarna gick banan och be dom skriva autografer på ens keps, att springa runt, runt Scandinavium med Linn och hoppas få en skymt av John Whitaker eller Rodriga Pessoa. (Våra favoriter)
Jag hittade ett klipp på youtube som jag inte sett sen det spelades in. Hästarnas häst Miltons farväl i Scandinaium innan han för evigt fick beta grönt.
Det är fantastiskt att håren i nacken reser på sig fortfarande och tänk att där nånstans i publiken står Jag och Linn, antagligen med ett egenskrivet lakan med någon extra bra ryttares namn på.
Fantastiska tider.
Kommentarer
Trackback
