Mjölby, semester och hemskt dålig skräckfilm.
Det känns så underligt att inte behöva jobba/plugga. Jag går runt och tänker att "Så här får väl inte jag gå runt och bara vara?" Men det får jag ju faktiskt. Mina föräldrar har lite delade åsikter "Det var väl synd att du slutade jobba när det var tre veckor kvar av sommarlovet" tyckte mamma medan pappa tydligen fått för sig att jag jobbar halvt ihjäl mig i sommar "Guuuud, Ellen. Vad du förtjänar att vara ledig! NJUT nu"
Jag väljer att lyssna på pappa.
Igår var jag med Matte och Elinelin och vi klämde tre filmer (Fyra om man räknar med att jag och Elin kollade på Dirty Dancing innan Matte slutat skolan)
Det blev 21, Trainspotting och The Human Centipede. Den sistnämnda har det skojats om en hel del senaste veckorna och jag vet inte om det var därför jag halvt skrattade mig igenom filmen.
Visst, jag förstår att det måste suga att sitta i deras situation, få näring genom någons avföring. Men hur jävla dåligt kan man spela? Hur jävla dåligt kan en film vara uppbyggd? Och hur JÄVLA dåligt kan man agera som tjej i en skräckfilm.
Hörrni brudar; regel nummer ett om ni blir tillfångatagna eller liknande av ett psyko, lyckas rymma lite halvt och för att sedan lyckas typ sticka galningen i foten med något vasst. DÖDA HONOM/HENNE ORDENTLIGT. Kära nån, det tar tre sekunder att sticka skapellen/kniven/vadfandetnuär i hjärtat på honom. Och sen kan ni så åla er ut från stället om ni vill. Det är lätt värt det, jag lovar!
Prova också gärna att inte välta saker/skrika/flåsa högst i hela världen när ni står gömda bakom något. Och ser ni en telefon? RING POLISEN!
Fast jag förstår samtidigt. Hur kul skulle det vara att kolla på en film där man kan rymma direkt.
Nåja, nog om detta. Se den om ni vill få er ett gott skratt, lite äckligt är det allt. Men mest patetiskt dåligt.
Nu ska jag snart ringa hit Elin på lite frulle kanske. Hennes kaffe var tydligen slut igår, så vad gör man inte.
Idag fyller Kristin år förresten, det firar hon på Svalbard. Jag vet att hon är nästan som gladast där och då är minsann jag också glad!
Grattis Kristin!
Puss på er flodhästar!
Jag väljer att lyssna på pappa.
Igår var jag med Matte och Elinelin och vi klämde tre filmer (Fyra om man räknar med att jag och Elin kollade på Dirty Dancing innan Matte slutat skolan)
Det blev 21, Trainspotting och The Human Centipede. Den sistnämnda har det skojats om en hel del senaste veckorna och jag vet inte om det var därför jag halvt skrattade mig igenom filmen.
Visst, jag förstår att det måste suga att sitta i deras situation, få näring genom någons avföring. Men hur jävla dåligt kan man spela? Hur jävla dåligt kan en film vara uppbyggd? Och hur JÄVLA dåligt kan man agera som tjej i en skräckfilm.
Hörrni brudar; regel nummer ett om ni blir tillfångatagna eller liknande av ett psyko, lyckas rymma lite halvt och för att sedan lyckas typ sticka galningen i foten med något vasst. DÖDA HONOM/HENNE ORDENTLIGT. Kära nån, det tar tre sekunder att sticka skapellen/kniven/vadfandetnuär i hjärtat på honom. Och sen kan ni så åla er ut från stället om ni vill. Det är lätt värt det, jag lovar!
Prova också gärna att inte välta saker/skrika/flåsa högst i hela världen när ni står gömda bakom något. Och ser ni en telefon? RING POLISEN!
Fast jag förstår samtidigt. Hur kul skulle det vara att kolla på en film där man kan rymma direkt.
Nåja, nog om detta. Se den om ni vill få er ett gott skratt, lite äckligt är det allt. Men mest patetiskt dåligt.
Nu ska jag snart ringa hit Elin på lite frulle kanske. Hennes kaffe var tydligen slut igår, så vad gör man inte.
Idag fyller Kristin år förresten, det firar hon på Svalbard. Jag vet att hon är nästan som gladast där och då är minsann jag också glad!
Grattis Kristin!
Puss på er flodhästar!
Kommentarer
Trackback
