Dyngkåt och hur helig som helst.

På centralen i Stockholm rusade jag och mamma in på Pocketshop och köpte Mia Skäringers bok "Dyngkåt och hur helig som helst"
Att jag väntat så här länge med att läsa den är ganska fruktansvärt, och här kallar man sig ett Mia-och-Klara-fan.



Jag har inte kommit speciellt långt, jag läser så himla långsamt och försiktigt och bara när jag är riktigt koncentrerad och det känns som att man inte kan läsa den var som helst. För den är så himla fin och bör behandlas med all respekt.
Svammel? Kanske. Men lite som med Håkans musik för mig.

Läs, läs, läs. Jag älskar det sätt hon bara skriver ord. för. ord. på flera ställen. Sen gör det så förbannat ont vissa saker och ändå skrattar man ihjäl sig samtidigt. Skrattar och gråter åt att Mia Skäringer, som lite (Läs ung. då hon tydligen inte var liten till storleken) råkade bli framlottad till årets lucia och hennes mamma fick lov att knyta ihop två röda band för att komma runt midjan på henne.

"Min gud är inte så värst pryd, han älskar knullrufs och whisky i sängen"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0