Är det någon man kan lita på så är det Kerstin!
När jag kom till Uppsala för lite mer än en halvtimma sen så vågade jag knappt hoppas på att Kerstin (cykeln) stod kvar vid stationen.
Det var ungefär som att hämta hem en häst ifrån sommarbetet (för er som gjort det)
Man gick där och blickade ut bland tusentals cyklar, nästan ropandes. Sen tyckte jag mig se ett cykelstyre lyftas lite. Jag småsprang de sista stegen och där stod Kerstin alldeles oskadd.
Jag granskade, precis som man kollar så att hästen inte är varm i benen, kände längst Kerstins stänger och kollade luften i däcken. "Men å, Kerstin du är kvar!" Sa jag och fick några blickar vända åt mitt håll.
Vilken pärla hon är den där Kerstin! Jag älskar henne så sjukt mycket och mest av allt, när jag fyller 25, önskar jag mig ett framlyse (och kanske även en sidokorg) Kerstin är som mitt husdjur, jag vill nästan ha henne på rummet.
Andra saker jag inte tänker glömma att nämna är att så fort jag satte foten i Uppsala så trivdes jag igen. Det var sjukt kul hemma i Mjöby/Boxholm och jävlar vilka bra ställen jag har att växla mellan om jag skulle bli lite less på nåt av dom.
Första dagarna var vi som en liten familj jag, Elin och Matte. Sen fortsatte då jag och Elin på samma spår.
Men nu är det helg igen snart, det är fan inget annat än helg.
Puss! :)
Kommentarer
Trackback
