Zigenarliv dreamin´
Mamma berättade alldeles nyss en helt fantastisk historia som utspelade sig för ganska exakt 30 år sedan.
Höggravid var mamma lämnad själva hemma med en utlagd annons i Corren om en bil som mamma och pappa skulle sälja.
En gul opel som de ville ha 900:- för.
Det ringde en man och erbjöd 500, men mamma var stenhård och ville ha minst 700:- Om affären skedde på stört.
Och det gjorde den. Det rullade upp en gammal amerikanare vid Minnestad och ut ramlade tre vuxna män, en görgammal tant, två lite yngra damer och en himla massa ungar. Ganska tydligt vad det var för folk, men mamma tänkte ungefär som jag skulle ha gjort "Åh, zigenare, nu ska jag inte ha några fördomar"
Två av männen drog iväg i bilen för att provköra och kvar blev mamma med en himla massa kvinnor och barn.
Och barnen vimlade in i hela huset, upp på övervåningen (som då var spökvind) och mamma som var så höggravid fick springa och kissa då och då.
En av damerna ropar utifrån "Vad kostar hästarna" och ett av barnen kom springande med Smulan (En lite terrier de ägde vid tillfället) i famnen och frågade samma sak. Självklart var ingen av dem till salu.
Männen kom tillbaka efter att ha provkört och den görgamla tanten (med en rejäl blåtira) började förklara att hon skulle köpa bilen till sin son.
Fram ur Bhn(!) drar hon en alldeles ihopknögglad, varm och fuktig femhundralapp och förklarade med darrig röst att hon inte hade en krona mer.
"Vi sa sju hundra" sa mamma stenhårt varpå en av männen hotar med att slå henne i gravidmagen och kallade henne härligheter som "Din jävla fitta"
Fram ur bhn halar tanten nu en ännu fuktigare hundralapp och förklarade återigen "Jag har inte mera"
Efter mycket om och men så halas ännu en hundralapp fram under ytterligare glåpord ifrån männen, riktat både mot mamma och mot den gamla tanten.
Papprena skrevs på och zigenarna myllrade in i sina båda bilar, likt myror och försvann.
Som sista hälsning slängde de ut en tom Explorer-flaska som landade på rundeln och mamma kunde pusta ut. Livrädd, såklart.
Mindre än tolv timmar senare föddes Caroline. Tre veckor för tidigt (Något ovanligt då hon var första barnet i familjen) och det är väl inte konstigt att hon var något ängslig som barn. -Utskrämd ur magen av ett gäng zigenare.
Höggravid var mamma lämnad själva hemma med en utlagd annons i Corren om en bil som mamma och pappa skulle sälja.
En gul opel som de ville ha 900:- för.
Det ringde en man och erbjöd 500, men mamma var stenhård och ville ha minst 700:- Om affären skedde på stört.
Och det gjorde den. Det rullade upp en gammal amerikanare vid Minnestad och ut ramlade tre vuxna män, en görgammal tant, två lite yngra damer och en himla massa ungar. Ganska tydligt vad det var för folk, men mamma tänkte ungefär som jag skulle ha gjort "Åh, zigenare, nu ska jag inte ha några fördomar"
Två av männen drog iväg i bilen för att provköra och kvar blev mamma med en himla massa kvinnor och barn.
Och barnen vimlade in i hela huset, upp på övervåningen (som då var spökvind) och mamma som var så höggravid fick springa och kissa då och då.
En av damerna ropar utifrån "Vad kostar hästarna" och ett av barnen kom springande med Smulan (En lite terrier de ägde vid tillfället) i famnen och frågade samma sak. Självklart var ingen av dem till salu.
Männen kom tillbaka efter att ha provkört och den görgamla tanten (med en rejäl blåtira) började förklara att hon skulle köpa bilen till sin son.
Fram ur Bhn(!) drar hon en alldeles ihopknögglad, varm och fuktig femhundralapp och förklarade med darrig röst att hon inte hade en krona mer.
"Vi sa sju hundra" sa mamma stenhårt varpå en av männen hotar med att slå henne i gravidmagen och kallade henne härligheter som "Din jävla fitta"
Fram ur bhn halar tanten nu en ännu fuktigare hundralapp och förklarade återigen "Jag har inte mera"
Efter mycket om och men så halas ännu en hundralapp fram under ytterligare glåpord ifrån männen, riktat både mot mamma och mot den gamla tanten.
Papprena skrevs på och zigenarna myllrade in i sina båda bilar, likt myror och försvann.
Som sista hälsning slängde de ut en tom Explorer-flaska som landade på rundeln och mamma kunde pusta ut. Livrädd, såklart.
Mindre än tolv timmar senare föddes Caroline. Tre veckor för tidigt (Något ovanligt då hon var första barnet i familjen) och det är väl inte konstigt att hon var något ängslig som barn. -Utskrämd ur magen av ett gäng zigenare.
Kommentarer
Trackback
