BortsprungenKatt

Men det är alltid onsdag. Jämt, jämt, jämt är det onsdag och dom säger "dags för introtävling" på P3. Det är det roligaste som finns iofs, introtävlingar.

Idag har jag legat med två tepåsar på ögonen, för dom var ganska svullna efter gårdagens "jag vill tydligen fortfarande ha dig"-återfall. Men det är ganska bra ändå det här. För jag trodde jag var en sån där som inte kände någonting. Eller iallafall inte pratade om hur jag kände. Nu gör jag inte annat tycker jag. "Nu känns det bra hörrni" "Nu känns det fördjävligt hörrni" Och sådär håller det på. Kära nån, när det kommer till käsnslor så är jag tydligen minst i hela världen. Jag som brukade vara stor och stark och bara bita ihop och inte röra en min, nu gråter jag nästan så fort jag hör en långsam ton på radio. Nästan, iallafall.
Att en endaste människa kan röra till det så mycket.

Idag ska jag äta lunch med pappa. Han bjuer mig, eftersom det varit farsdag. That makes sense.
Sen ska jag träffa Elinelin och åka till motala och sen kolla på Johan Falk och äta nudlar. (Jag tror egentligen vi kommer äta något helt annat än nudlar)

Just nu känns det bra hörrni!