Hemlis
Det finns (fanns) två små hemligheter som jag lyckats hålla för mina föräldrar. (Lugn Carro, det är ännu inte avslöjat att du är sambo, trots att jag har försagt mig hur många gånger som helst. DOM FATTAR INTE! Helt otroligt.)
Hemlighet nummer ett var att jag tagit ur piercingen ur tungan. Yes, folk kanske håller piercingar hemliga, jag gör tvärtom. Ord som "När du blir stor och förståndig kommer du att ta ut den där" Eller "Den där kommer du aldrig vilja ha hela livet" fick mig att välja att aldrig erkänna att jag nu är stor och förståndig, och faktiskt inte ville ha piercing i tungan hela livet.
Hemlighet nummer ett var att jag tagit ur piercingen ur tungan. Yes, folk kanske håller piercingar hemliga, jag gör tvärtom. Ord som "När du blir stor och förståndig kommer du att ta ut den där" Eller "Den där kommer du aldrig vilja ha hela livet" fick mig att välja att aldrig erkänna att jag nu är stor och förståndig, och faktiskt inte ville ha piercing i tungan hela livet.
Hemlighet nummer två är att jag äter lök. Jag har alltid hatat lök (Som barn) men har, under de senaste fyra åren, börjat inse att det är ju fan gott alltså. Men eftersom att jag svor dyrt och heligt att jag aaaaaaaaldrig skulle äta lök i hela mitt liv så valde jag att knipa käft om även denna hemlighet.
Mina två hemligheter avslöjade pappa, på 20 minuter!! Jag förstår inte. Det var inte så att han såg att piercingen var borta. utan han verkligen råavslöjade mig. O löken sen! Jisses. Det var bara att ta ett steg åt sidan, buga o bocka för jag var fan impad alltså. Orden hoppade som grodor ur munnen på mig. "Ja, men jag äter lök" o fick liksom bita mig i den opiercade tungan samtidigt som jag hörde mig själv säga det.
Så var det med det. Nu vet dom nog precis allt. Nästan.
Kommentarer
Trackback
