BortsprungenKatt

Jag har lyckats igen, jag skickade iväg en stackars man som frågade om vägen, helt åt fel håll. Det händer lite då och då, och jag låter väl så övertygande när jag pekar och grejjar så dom ändrar alla sina planer och bara kutar åt det håll jag pekar åt.

En gång var det en kvinna som frågade efter NK.. och jag tänkte bara på Åhlénshuset, så jag bara "nej, nej, nej. Du är på väg åt helt fel håll. Jag har bott här i Sthlm i två år, jag hittar som i min egen ficka, Det ligger däråt" Sen sekunden efter slog det mig att hon var ju på väg så jävla rätt.

En annan gång var det en man som var vilse på Råsundavägen (Där jag själv bott i typ ett år) han letade efter nr. 90 och jag svarade så självklart och härligt "Det är däråt, jag bor däråt, så jag vet att numrena går uppåt däråt" O det var ju fel, såklart. Det värsta var att han blev så glad, och tackade så länge innan han gasade iväg i sin lilla Nissan.

Idag var det en man som stånkade in en barnvagn på bussen när jag var på väg till jobbet. Han svettades och flåsade och hade tydligen sprungit med boarnet. Så frågade han mig: "Bussen åker väl rakt fram i rondellen?" o eftersom jag är ifrån Boxholm där det bara finns en rondell så sa jag. "nej, den svänger vänster i rondellen" men den rondellen jag menade var typ en kilometer längre fram kom jag på sen, efter det att han stressat av bussen med boarnet o vagnen. Jag led så mycket när jag såg hur han tittade efter bussen som vi båda var på först, och hur den inte alls svängde vänster i rondellen han menade, utan mycket riktigt åkte rakt fram.

Jag måste sluta lura iväg folk såhär. Undra hur många som svurit över mig, eller hur länge dom letar innan dom ger upp.