Onsdag
En liten down idag. Men det går i allafall längre och längre tid mellan gångerna, vilket känns skönt. Tänk att den här klumpen i magen som jag har nu, den hade jag varje dag, varje minut och varje sekund precis när det tagit slut mellan mig och Jens. Hur orkade jag det? Nu, när jag har den i några timmar då och då så känns det som jag bara vill lägga mig ner och dö för att det känns så skumt. Tur att jag inte gjorde det under de första månaderna!
Har varit på kontoret i Mjölby och skruvat upp några hyllor åt mamma. Dom skulle äta julbord och det kände jag väl inte riktigt att jag behövde vara med på. "DEEELLLLEEENNN" hörde jag från köket "Vill du inte vara med och äta julbord? ELLER KÄNNER DU DIG UTANFÖR??" skrek mamma med hela kontoret en centimeter ifrån sig. Jag hatar att bli behandlad som ett barn av henne. Är det för att man är lillasyster kanske? Sen kom var och en in och sa "Du får jätte gärna vara med" "Ja, tack. men jag ska iväg så fort jag är klar här" sa jag. Vit lögn.
Sen hörde jag mamma igen "DELLLEEEEEN. KAN DU HÄMTA JULSKIVAN I BIIILEN??" Skulle jag lägga ifrån mig hela mitt hyll-projekt och springa ner till bilen istället?
Näe, ska jag jobba åt företaget så ska det vara som vilken anställd som helst, och inte som dotter. Eller dottern som gör allt det där som de andra inte orkar.
Nog om detta, nu ska jag länsa kylen på den lilla maten som är kvar, sen ska jag tänka på trevliga saker så att klumpen i magen försvinner. Fast jag tänker vara lite bitter först, för det är inte ofta jag inte ser livet från den ljusa sidan.
Har varit på kontoret i Mjölby och skruvat upp några hyllor åt mamma. Dom skulle äta julbord och det kände jag väl inte riktigt att jag behövde vara med på. "DEEELLLLEEENNN" hörde jag från köket "Vill du inte vara med och äta julbord? ELLER KÄNNER DU DIG UTANFÖR??" skrek mamma med hela kontoret en centimeter ifrån sig. Jag hatar att bli behandlad som ett barn av henne. Är det för att man är lillasyster kanske? Sen kom var och en in och sa "Du får jätte gärna vara med" "Ja, tack. men jag ska iväg så fort jag är klar här" sa jag. Vit lögn.
Sen hörde jag mamma igen "DELLLEEEEEN. KAN DU HÄMTA JULSKIVAN I BIIILEN??" Skulle jag lägga ifrån mig hela mitt hyll-projekt och springa ner till bilen istället?
Näe, ska jag jobba åt företaget så ska det vara som vilken anställd som helst, och inte som dotter. Eller dottern som gör allt det där som de andra inte orkar.
Nog om detta, nu ska jag länsa kylen på den lilla maten som är kvar, sen ska jag tänka på trevliga saker så att klumpen i magen försvinner. Fast jag tänker vara lite bitter först, för det är inte ofta jag inte ser livet från den ljusa sidan.
Kommentarer
Trackback
