Helgen

Bayersk var sig likt. Kul att träffa vissa, mindre kul att träffa andra. Som alltid. Tjusningen är väl ändå att jag kunde ha alla mina grejer utspridda över hela tältet, och allt fanns alltid kvar. Mobil, kamera, jacka etc. Det hade inte funkat i Stockholm ni!
Idag går jag med sten i benen. Och hjärtat.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0