Dead End
Filmen ovan sågs av Eleonor Wennerholm och Pernilla Carlson, våren 2005 på Irland. missplacerade, ensamma och vilsna som vi var (+ att vi var fulla klockan typ tre på dagen) så var vi livrädda. Jag har aldrig varit så rädd någonsin till en film. (Med undantag för The Shinning, men jag kategoriserar inte den som film, den är av helt annan klass, förbannat jävla helvetes otäck och jag vågar knappt titta på fodralet.)
Igår skulle den ses igen. Jag hade peppat upp Jens med att det lätt var det otäckaste ever och att vi förmodligen inte skulle kunna sova på ungefär etthundra nätter.
Sen sattes det igång, jag mindes fasen nästan hela filmen, jag visste när jag skulle blunda och när jag skulle hålla i mig extra hårt...Snacka om att filmen har satt spår!
Jag var inte lika rädd som sist, jag skrattade desto mer... filmen är ju helt sjuk!! Mamman i familjen kliar sig i ett hål i huvudet, rakt in på hjärnan, får någon slags orgasm och mumlar namnet på någon, som inte alls är hennes man. Vad fan är det frågan om? haha.
Jag ger den fan en tia. Den utklassar allt jag tidigare sett, Big Fish kan slänga sig i väggen, jag har en ny favoritfilm.
Va?! menar du det? är den fortfarande bra och otäck?! Shit jag måste ladda eller hyra! NU!
Haha kommer ni ihåg när jag o nån mer såg den med er.. Tror det var Sofia kanske.. Inte alls imponerad o där hade ni suttit vettskrämda.. Vad tyckte Jens då?
jag har inte sett den, vill se!
men käre lille vän ellen, så länge jag har gått runt vilsen i denna världen o inte vetat att du har en blogg. allt känns så mycket lättare nu.
Men jag vet inte om den var bra. Den var sjuk snarare. Det blir svårt att hyra den Pernie, den finns ju inte i Sverige.
Lasso - Du är fantastisk. Haha
Fantastiskt att vara faktiskt.
