Onsdagen
Herrejävlar, Ellen-hostan är tillbaka. Sömnlösa nätter och svårt att prata i telefonen på jobbet. jag hatar det så mycket, den här jävla hostan som förföljt mig under hela livet, vad fan kan man göra åt det?
Klockan sju i morse hostade jag så mycket så jag trodde fönsterrutorna skulle flyga ut.
Eileen är försvunnen som vanligt, jag orkar inte längre vara den som ser till att hon går till jobbet, så får hon sparken så får hon. Hör du det frugan? :)
Igår var jag hos Jens o co. Såg den sjukaste filmen på länge, o återigen kan vi konstatera att fransmän är dumma i huvudet. Det var nog det mest brutala jag sett. Vi stängde av filmjäveln efter ett tag.
Den här veckan rusar iväg, som så många andra veckor. Tiden går sjukt fort. "Livet är som en toarulle, ju närmare slutet man kommer desto fortare går det" Vem var det egentligen som sa det?
