BortsprungenKatt

Jag är helt skogstokig i Håkan Hellström. Många vet det, men för er som inte vet det så är det så. Jag är barnsligt jäkla förtjust i allt som har med honom att göra, och läser varenda rad jag hittar om honom, oftast klipper jag ut o sparar. Men ska det alltid vara så här undrar jag? jag är ju 23 år. det känns som ett fjortonårs-beteende. O jag är väl medveten om att folk tycker jag är störd i huvudet som går runt i Håkan tishirt o Eileen om nån pikar mej mest av alla alla. =)
Men jag har ju tydligen någon störning, nåt är inte som det ska när det gäller min barnsliga förtjusning till mannen. Igår t.ex. så upptäckte jag att i låten "långa vägar" så är Håkan förkyld. Eller iaf täppt i näsan. Detta framkommer främst efter 1.21 minuter i låten, när han sjunger "Allt är så enkelt när man börjar" Lyssna in det!

Men en hyllning till världens finaste man helt enkelt! Förutom att jag var bitter ett tag för att han fått mig att blint tro på evig kärlek i ca. 8 år. Men sen räddade han allt under sin senaste turné när han påstod att det är först när man kommer upp i åldern 25-30 som man känner att man vill hitta nån att leva hela livet med. Tackar, tackar. Jag vill fan inte vara ihop för att vara ihop. Jag vill vara ihop för att jag vill. Fram tills dess tänker jag drunkna i "Kärlek är ett brev skickat 1000 gånger" o förstå precis vad han menar när han sjunger "vad jag bryr mig om är att du kallar på mig, även om jag inte kommer tillbaks till dig" den 26e september ser jag honom igen, jag kan fan inte vänta!

Nu ska jag känna in Stockholmskvällen och gå o handla. Bullshit, Håkan; Stockholm blir min stad!