BortsprungenKatt

Alltså jag är så himla pigg! Inser nu hur jäkla sjuk jag var förra veckan. Det är ju så här man ska må! Då kom jag knappt ur soffan och nu skulle jag helst av allt vilja ställa mig på ett löpband och springa for ever till den här springiga låten

 

Så himla gött att vara i slutet av graviditeten. Jag har ingen som helst foglossning, känner mig inte alls lika stel och flodhäst-stor längre (vanesak gissar jag) och slipper vakna varenda gång jag råkar göra minsta rörelse i sömnen. 

Och hur det än är så är det ju inte långt kvar tills det desutom kommer ut en unge av det hela, även om jag skulle råka gå över tiden ett par veckor. 

 

Jag har kommit in i något nytt stadie, som jag förstår infaller såhär nära förlossning, jag är liksom klar nu med det här. Inte bara så att jag är trött på det, utan jag känner att huvudet har gått vidare till nästa stadie (mammi-stadiet) och kroppen har inte riktigt hunnit med. Jag blir nästan provocerad över att jag inte fött än, vissa gånger. "Men vafan, ge mig mitt barn" lite den. Jag är klar nu, jag lovar. Inte det minsta rädd över att inte greja mammarollen eller ha ett barn for ever. Bring it on. 

 

Det känns som när man sitter själv färdigpåklädd och iordning i hallen och väntar på någon som som ännu inte kommit ur duschen. ALLTSÅKOMIGEN.