Jag är alldeles görfrusen. Och går o ber pappa att höja värmen stup i kvarten. "Det är ju 20 grader!" Jag skiter väl i gradantalet, jag fryser ju! Sen har jag ont i varenda muskel, hostar och sväljer småspik. Är det Svinis kanske? Kamilla informerade iofs om att dom med dåligt imunförsvar klarar sig bättre, och om den informationen stämmer så kan jag garantera er att jag blir last man(?) standing. mitt imunförsvar suger.
jag fortsätter att ta en minut i taget. Så ska jag nog överleva det här med ska ni se!
En snusdosa på Pressbyrån En tröja på tunnelbanan En parfym på stan Ett efternamn på ett kontokort på jobbet En busskur vid pendeltåget En dialekt En skateboardramp En gitarr
Jag vågar inte ens tänka på hur det blir när jag börjar lyssna på musik igen. Salem Al Fakir. Jag vågar heller knappt tänka på morgondagen, hur ska det gå det här? Det känns så fel. Det känns som alla val är fel val.
Imorgon får jag iaf träffa Marie och världens bästa kille, alla kategorier, nämligen Affe the man!
Bayersk var sig likt. Kul att träffa vissa, mindre kul att träffa andra. Som alltid. Tjusningen är väl ändå att jag kunde ha alla mina grejer utspridda över hela tältet, och allt fanns alltid kvar. Mobil, kamera, jacka etc. Det hade inte funkat i Stockholm ni! Idag går jag med sten i benen. Och hjärtat.
Småsaker värker förbannat. Singel var väl att ta i? Men egentligen inte. Är det över så är det. Iallafall så blir det Altea från den 7e september, finns möjlighet att stanna ända till den nittonde om man så vill. Jag vill! Jag vill aldrig mer hem egentligen. O det värsta av allt: Var är hemma när jag sen kommer hem, jag är så jäkla trött på att alltid stå vid noll-sträcket och stampa, leta lägenheter, jobb, bestämma stad osv. Men jag är också trött på att gasa på utav bara fan som om ingenting har hänt, eller som att ingenting rör mig i ryggen. Jag behöver lite jäkla ensam-tid nu och kostar det varenda krona jag sparat ihop så får det väl för fan göra det. Ingenting intresserar mig så lite som pengar.
Nu är det iaf dags för Bayersk. Jag tror faktiskt att det är alldeles precis nu som alla ska mötas på pizzan. Och här sitter jag, knappt klar. Kära nån.
Dagen började riktigt bra. Vaknade utan den där "allt suger"-känslan. Kände för att springa fyra varv runt huset tjoandes och hoppandes. Men nu gick det visst över. Typiskt.
Det går så jävla upp och ner, hela tiden.
"Ellen, du måste hälsa på dom i köket" sa bossen igår. Jag hade gått rakt förbi allihop utan att ens tänka på att heja. Kul att verka vara en bitter jävel.
Sen är Carro den som är bäst i världen just nu. "Det kommer göra ont, och det måste det få göra" Tack Jesus för en som inte "Tiden läker alla sår, tänk vad kul du ska ha i höst, nu kan du göra vad du vill"-skitsnackar hela tiden. Jag uppskattar det också, men just nu gör det ju jävligt ont, då känns det som jag skiter i att det inte kommer göra ont om ett år.
Just nu vill jag sätta mig på flyget, åka till Altea och tillbringa dag efter dag i lägenheten där med sangria och billig kinamat. Jag var så inne på det på jobbet idag att jag nästan gick och sa upp mig. Men så slog verkligheten ner i huvudet på mig. Pengar? jobb?
Fan, jag hatar pengar. Vad ska dom vara bra för. Annars hade jag åkt på stört.
Pratade precis med pappa, han tycker att jag ska köpa en lägenhet i Stockholm. Köpa? Gud, vad vuxet. Men när jag började tänka på det så är det nog inte så dumt. Vore så skönt att ha sitt alldeles egna, slippa uppsägningstider och ha sina egna möbler och allt sånt. Välja o vraka hur man vill att det ska se ut, vilken färg man vill ha på väggarna etc.
Det tål att tänkas på. Det är nog aldrig en dum affär att köpa lägenhet i Stockholm. Speciellt inte som läget är nu, "billigt" och bra!
Ja, det här ska jag tänka över. O var vill jag bo? Gud, vad kul att leta eget! :)
Har ju inte direkt berättat om min o Drömmens fina kväll efter mitt jobb i tisdags. Kanske inte så mycket att berätta egentligen, började med vin och mat på pizza hut, Carro o Gustaf kom förbi en sväng och mina fina kollegor höll låda då och då.
Sen gick vi till Laughing Duck, kom på att jag inte varit där sen jag, Eileen, Kristin och Stefan (?) var där för ett år sen.
Där dracks det några irish coffee och sen gick vi till ännu ett ställe och drack fin-drinkar.
Sen fick det vara nog kände vi, åkte hem och somnade sött.
Det var en bra kväll. Skönt att ha lite annat att tänka på och jag uppskattar alla er som hör av er och frågar hur jag mår. Ni är så fina så det är inte klokt! Ledsen att jag inte alltid pallar att svara bara.
Fel att säga att jag mår bra, men det är ingen större fara iaf. Med tiden, vet ni!
Februari i Brasilien är nya planen, helt jäkla genomförbar och det gör det hela så mycket roligare! Där ska det dansas samba mest hela tiden. Fint som snus, skönt att ha något kul att se fram emot.
Nu: röka. Det har blivit alldeles för mycket av den varan, det ska jag sluta med snart.
hej!jag heter syeven ja´g har 2 i hagsätra nära tunnelbana station kan hyra ett room av dm med balkong internet ingår är du intreserad det är bara hör av dig .ha det bra
Notera att det finns ett skiljetecken, ETT. Fantastiskt val av placering. Kunde inte bli mer fel. (Förutom utropstecknet som jag nu upptäckte.)
Idag försökte Drömmen lära mig att shoppa. Det gick sådär. Jag är inte den som testar kläder och sitter nu ikläd ett vitt, alldeles för stort och helt jäkla genomskinligt linne från HM. Hur tänkte jag här?
Jag kom iallafall över en teknikmagasinet-katalog och hade såklart rätt i mina misstankar. Bluffprodukten har art.nr 090401, första april i år. Förra året var det 080401 och innan 070401 osv. Så då var det taget. Bara att komma på nästa års profukt sen är pengarna mina! :)
Alla ni som la huvudet lite på sne, log och tyckte att jag var en naiv barnrumpa de gånger jag helt övertygat sa att jag skulle vara med Jens jämt, jämt, jämt och föralltid. Ni hade rätt. Kul för Er.
Har äntligen fått testa på spikmatte-effekten. Johanna har en grön fin, som hon säger att man ska ha på mjukt underlag. Bullshit, kände jag och la det såklart direkt på golvet. O det kändes väl ungefär som förväntat. Gjorde inte direkt ont eller så. Sen efter några miunuter blev det varmt och sen lugnt och skönt. Sen kom jag på det som var skönast av allt. När man liksom byter läge med kroppen och sen bara gör-trycker ner ryggen mot mattan. Efteråt kände jag inget speciellt dock. Blev illröd och kli-ig över hela kroppen. Men jag kan förstå att det är bra mot migrän, kändes liksom. Jaja, jag lär ju fortsätta ligga på den då och då. Man kan väl inte ligga för ofta eller?
Det känns som någon har hängt fast en tyngd i min haka. Var jag än går så verkar jag liksom göra det med huvudet släpandes så gott som mellan knäna. Det enda som är riktigt skönt är att jobba. Idag blir dock en bra dag. Drömmen kommer till restaurangen efter jag slutat och då ska det ätas och drickas gott. Fast jag hoppar nog pizzan, det finns ju annat gott också, visste ni det? :)
Ibland får jag konstiga sms till min telefon. St Patricks day 2007 spenderades med daniel och en himla massa humor åt konstiga sms från nån snubbe som tyckte att han kände mig, som jag aldrig hört talas om.
Idag hände det igen "Hej, hur var helgen?" efter några sms fram och tillbaka kom det fram att det var en Nicke Jonsson från Stockholm, vet någon med sig att jag känner en sådan så får ni gärna hojta till. Jag fattar inget.
Tror iofs att han insåg nu att det var fel nummer, eller liknande. Jag har ju inte varit ute på marknades på över ett år, så det vore konstigt om det var nåt gammalt krog-ragg. Jag tror inte ens jag har några sådanna.
Hungrig som en varg, men väntar nog till jobbet med att äta. Var på väg att åka nyss, men kom på att jag var en hel timma för tidigt. Så kan det gå!
Kollar igenom Sunes jul för femtioelfte gången, alltså jag dör på pappa Rudolf. Helt jävla sagolik. Nu är det julspelet och jag avlider varenda gång jag ser det "jaha, det är får det där"
Det är dom små detaljerna som är roligast. Som när flickan som är Maria i julspelet föder Jesus och skriker utav bara fan. Då tittar Rudolf på Karin, pekar, skrattar och säger "Preeeecissss som du" och blir avbruten av ett fnys. Haha. Fantastiskt.
För exakt ett år sen, nästan på sekunden, vaknade jag upp bredvid Jens för första gången. Efter en sjuhelvetes efterfest och Big Fish på datorn fram till fyra-fem natten innan. Men vi hade inte ens kyssts än.
Helt galet full av energi var jag den där söndagen och studsade ur sängen av att Cissi ringde. Hade lånat ett par shorts av Jens att sova i. Sjörra och Eileen befann sig i rummet bredvid, men Eileen stormade snart iväg till Kyrkan.
Fan, jag kommer ihåg varenda detalj.
Vi kollade färdigt på Big Fish eftersom sömnen tog oss ifrån den kvällen innan. Jag låg på Jens arm och han strök mig då och då över håret. Men ingen kyss.
Sen ringde min fina syster och Daniel. Det vankades häng på söder. Jenny och Markus var på besök i storstan och även jag stormade iväg. Som tur var hanns det med att byta nummer innan.
Sen mot Mariatorget, pizza på Götgatan, drakflygning på Söder och sist men inte minst: Gröna Lund! Jenny åkte fast på färjan dit eftersom hon inte hade SL-kort och väl på Grönan var det Nickelodeon dag, så det kryllade av ungar.
När jag till slut var på väg från pendeltåget och hem (bodde i Solna på de tiden) så vet jag att jag ringde Krillan och berättade om den fantastiska Jens som jag träffat kvällen innan. Eller hon var ju med, men inte på efterfesten, så hon fick lite update.
Sen hann jag bara hem så plingade det i telefonen. Även om jag av misstag råkat radera meddelandet så kommer jag ihåg exakt vad det stod: "Hej! Haft en bra dag? Om jag inte hade hållt på att dö av bakfylla hade vi nog varit tvugna att gå på bio, men vi kanske får ta det i veckan i stället"
Jag älskar att han struntade i tre-dagars-regeln.
Jag skulle vilja leva om den dagen, se hur vi var mot varandra och vad vi sa.
24e Augusti 2008 är en sån där alldeles magisk dag som kommer vara den finaste dagen jag varit med om, väldigt länge.
Tänk vad smidigt om man inte hade förmåga att känna känslor. Då skulle man inte bli ledsen om en vän lämnade en, om man blev siken av ens kärlek, eller om någon man älskar går bort.
Fast iofs inte heller glädje eller uppskattning. Inte känna nåt när man lyssnar på bra musik, ser bra film eller sånt. Inte kunna känna kärlek eller kunna älska någon.
Det kanske är tanken, ta några rejäla smällar för att kunna uppskatta det som är fint. Men allt tar ju alltid slut. Det sista som händer är ju alltid död. Så det slutar väl alltid med sorg, eller?
Men shit vad bittert det där lät. haha. Jag ska lugna mig lite med att känna så förbannat mycket. Jag vill gärna tro varenda ord Håkan Hellström sjunger - det är nästan så jag blir förbannad på honom.
Lasse-temat fortsätter:
"Hon väntar på ett stjärnfall i skyn
Inte för att hon vill önska sig nånting,
Nej, hon önskar ingenting
Men hon vill se att det som glittrar mest ska falla."
Var o såg Public Enemies idag. Bra film, dock inte fantastisk. På vägen dit lyssnades det på Lasse Winnerbäck och jag blev så nostalgisk att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Alla i hela världen (läs Sverige) borde väl ha gått igenom en Lasse-period? "Nykter utav vin och full av längtan är det lätt att göra fel och tänka rätt"
En fin dag. Frams till nu, sömnlös och proppfull av tankar, som alltid såhär dags. Skulle så gärna bara gilla läget. gillalalala läget. Det brukar vara rätt jag tänker.
Jag har lagt Håkan lite åt sidan ett tag, lyssnat på annan musik och egentligen inte lyssnat alls på Hellström på säkert en månad (svårt att tro, visst?)
Nu är jag inne i en sjuk Håkan-period igen och lyssnar återigen knappt på något annat.
Bästa, bästa, bästa:
Två veckor kvar, sen är det dags igen. Gröna Lund nästa!
Nästa helg är det Bayersk afton i Boxholm. Det blir grejjer det! Förr-förra Bayersk kastade sig Smala Sussie runt halsen på mig och eftersom jag var lagom alkohol-halt så rasade jag raklång rakt ner i asfalten med huvudet före. Nästa gång jag tittar upp står en vakt över mig och undrar om jag är död eller levande. Jag undrade samma sak.
Jag ser fram emot det. O Drömmen ska med, det gör det hela tolv gånger roligare. Lite ledsen i hjärtat är jag att Jens missar det, men det får kanske bli näst-nästa år det då. :)
Jag tycker alla där ute ska ta sitt förnuft till fånga och fundera över om ni inte ska ta o hänga med! Jag har Jens biljett över, så kör i vind, det kommer bli helt jävla bananas!
16e Oktober möts dom igen på bioduken. Ulf Malmros, Björn Starrin, Tuva Novotny, Lotta Tejle, Kjell Bergqvist och typ alla andra också för den delen. Men vem är ny i gänget om inte: Mia Skäringer!
Det kan bli hur bra som helst, men det kan också bli lite väl. Lite väl Smala Sussie, samma låt och allt. nu får dom lugna sig lite tror jag!
Blondinbella har fixat en funktion på sin sida, så att man kan välja vilket språk man vill ha sidan på. Jag valde Engelska och vips så var alla inlägg på engelska.
Blondinbella skriver: "Så nu får ni hälsa alla era vänner utomlands att dom också kan läsa bloggen"
Blondinbella in English skriver: "So now you get the health of all your friends and relatives abroad"
Vad ska dom tro, alla dessa Amerikaner som så länge velat in och läsa Blondinbellas blogg? Jag kommer roa mig med det här hela dagen!
Uppdaterar: ang. pannkakor "Det är förmodligen den enda rätten jag aldrig misslyckas med"
Engelska: "It's probably the only right I never fail"
Jag vill också ha en översättare som översätter ord för ord
"Om några veckor ska Fuglesang ut i rymden igen. När han kommer tillbaka ska alla ha klätt ut sig till apor. Det är viktigt att ni sprider informationen till era vänner och att ALLA är med, annars funkar inte skämtet!"
Jag skulle så lätt kunna leva med att inte jobba. Vissa människor pratar som att det skulle bli tråkigt, eller ett liv utan rutiner. Men jag är helt övertygad om att jag skulle gilla det. Nu menar jag inte ett fattigt arbetslöst liv, utan ett liv med ungefär samma ekonomi som nu, bara det att man inte jobbar. Tänk vad mycket man skulle hinna med!
Jag ska bara fundera ut hur jag ska få det att fungera.
Idag har jag tvätt-tid. Varje gång jag tvättar så tvättar samma tjej! Jag och Jens kallar henne för "Hon som alltid tvättar", men vafan, jag lär ju tvätta lika ofta som hon om jag alltid ser henne. Jag kanske är hennes "Hon som alltid tvättar"
Iaf, idag ska jag tvätta, sen möta pappa o äta lunch, sen åka till Göteborg och Way out west. Känn på den!
Yes, då hade man tittat igenom säsong 2 av Mia och Klara. Jag har bara sett den en gång innan, när det gick på tv. O visst, den är sjukt rolig. Men det är fan inte ens i närheten av första säsongen. Jag måste säga att alla Klaras karraktärer är något bättre än de andra. Rolle, Görel och Viveka tar hem priset!
Jag vill nog inte veta av en tredje säsong, man ska sluta när man ligger på topp!
Min hjärna spårar ur totalt på nätterna. Jag blir lika förvånad varje gång. Inatt t.ex:
Jag drömde att jag hade ett akvarium fullt av fisk. Sen skulle jag passa dom i en liten, liten stund och vips så var alla döda. Niklas, Ansi o allihop fanns med där. Det enda som överlevde var en decimeter-stor giraff som sprang runt på botten och var så alldeles jätte söt. Jag vill ha den giraffen på riktigt! Den var kelig som en katt.
Nu är det bara tre arbetsdagar kvar, sen är det Way out west! Jippi!
Så man var uppe i ottan för att åka buss till Järvsö. Lika fint som vanligt! Lunch och UNO på Lill-Babs Caffär, sen var det grill hemma hos Kristins mamma och efter det styrde vi mot Stadt och Järnvägs i Ljusdal. Söndagen gick i lugnt tempo och innehöll mest sova, mat, Harry Potter och en liten sväng till Statoil i Ljusdal.
FIna, fina Järvsö! Ungefär såhär såg vår helg ut:
Alldeles nyss hemkommen. Upptäckte att nyckeln låg inne i lägenheten, så jag fick lite lätt klättra in ifrån balkongen, men det gick så bra.
Jag tycker man ska strunta i människor som bara är arga och dumma, hur nära dom än står en. Speciellt om man är en väldigt fin människa, som t.ex. Drömmen. Okej?
I morgon drar jag uppåt i landet, där vyerna är vackrare än någon annanstans. Järvsö, here I come!
När Jens inte är hemma så går jag oftast runt i hans surfshorts (ev. hans mjukisbyxor), gråter till dåliga filmer (Alltså riktigt dåliga filmer. Senast var det "17 again"), pillar mig lite i näsan, fiser lite extra högt o blir impad, sjunger galet högt till dålig musik (så högt att jag blir nervös att Bengan, som bor en trappa upp, ska höra och sen skvallra för Jens)
Fast mest så går jag runt och säger "Jeeens" lite halvhögt för mig själv, sniffar på hans fina kläder som luktar han, ler åt att han oftast har glömt tandborsten hemma, kollar på telefonen om han hört av sig och tänker Jävlar, vad glad han gör mig.
Alldeles nyss ringde telefonen och det var de resterande fröknarna Wennerholm som startat en telefonkedja, som öppnades med orden "Har du o Jens funderat nåt på hur ni ska fira jul?"
För det första: Det är augusti
För det andra: Ska jag o Jens fira ihop Jag har inte ens tänk tanken. som ett gift par. Ska inte jag fira med min familj och han med sin? Har vi blivit FÖR STORA för att fira jul som man alltid har gjort? (Jag firar såklart gärna med Jens, men att det bara tas för givet
För det tredje: Om jag ska börja prata med Jens om hur vi ska fira jul kommer hans hjärna att explodera. Han vet inte ens vad han ska göra om en kvart, hur ska han kunna planera vad han ska göra om ett halvår.
För det fjärde: Näe, fan. Det kan inte släppas: Det är AUGUSTI.
I natt drömde jag att jag och Minna var fantastiskt kära i varandra, hon gick rökandes på en pipa och tittade så fint på mig att det nästan fortfarande pirrade i mig när jag vaknade. Att jag också drömde att Cissi hade ett manligt kön och försökte ligga med mig var jag än befann mig, fick det ganska snabbt att istället vända sig i magen på mig.
-Hur kan ni läsa den här bloggen, den har ju inga bilder! Så skulle nog 2000-talets Gaston sagt om just den här bloggen. Men mitt minne prioriterar tydligen inte längre kameran när jag åker ut på äventyr. Så dumt.
Jag sitter efter jobbet och mosar i mig en Österrikisk chokladkaka som jag fick av Jens syster,. En sån där fin choklad som säkert inte ens är tänk att öppna. Och den sitter jag och mosar i mig, likt en bulimiker. Charmigt.
Näe, hörrni jag ville egentligen inget särskilt, jag ska snart sova. Men jag håller med Drömmen, myyys med höst! O snart är den här. I helgen ska jag till Järvsö, sen är det way out west, sen bayersk, sen Håkan, kräftskiva och sen är det fan höst. Gött. Nu börjar jag ju få lön också, så att man kan betala för sig i hushållet. Tur att man har en sån fin herre med stadig ekonomi. Hah.
På väg mot Leksand i fredags passerades en till synes helt vanlig parkeringsplats nära kupolen i Borlänge. Den parkeringsplats som för en månad sen var den finaste platsen på jorden såg alldeles vanlig ut. Det fattades något. Det fattades typ 100 husisar och 40000 andra människor.